Det var en gång en idyll i Västerås.
Den hette Anundsloppet och var Sveriges mest internationella landsvägslopp på cykel. Så bekant och välkänd ute i Europa där de stora starka cykelländerna tävlade om att få åka i Västerås. Dessutom rena landet Idyllien. Under 1940-talet valfärdade åskådare gående eller cyklande från staden till Anundshög. Försedda med lunchkorgar. Anundsloppet var nämligen inte bara cykel. Det var en årlig träffpunkt. För gammal som ung. Första loppet ägde rum 1939. Ett mörkt år i Europa men Sverige stod pall för krigets våndor och kunde arrangera idrottstävlingar. Sture Andersson från Landskrona blev premiärvinnare efter en våldsam spurtduell med dansken Rasmussen.
Det skulle bli åtskilliga svensk-danska dueller undre åren. Förvisso inte minst 1942 när VCK fick uppdraget att arrangera en landskamp mot Danmark. Danskarna, ockuperat av tyskarna, fick utresetillstånd men ge löfte om att inte hoppa av. Västeråsarna gav de danske ett stilfullt mottagande och nationalsångerna spred unison glädje. Mycket folk kom. Uppemot 17 000 sades det, men det var nog att ta i. Omkring 15 000 lär det i alla fall ha varit. Ett publikrekord för Västerås på den tiden. Christian Pedersen och Danmark vann.
1943 kom en jättesensation. Bland alla storåkarna dök okände Olle Grundström från CK Albano upp och vann loppet. Därefter ställde storheterna upp sig på segertribunen år efter år. Namn som Harry Snell, Pierre Coudet, Olle Vänlund, Hans E. Andresen, Rik vann Looy, Allezandro Martelloni, Osvald Johansson, Ole Pingel, Gösta och Erik Pettersson (Fåglum), Jupp Ripfel för att nämna några. 1980 kom äntligen första hemmasegern. Ingen tillfällighet att det var Thomas Eriksson som tog den efterlängtade triumfen. En vinnare saknas förstås. ”Svängis” Johansson. Denne svenske storcyklist vann nog allt utom Anundsloppet. En som var mycket nära en gång var VCK:s Nisse Körberg. I slagläge vid sista varningen fick han en pinne från en reklamflagga in i växeln. Så var den dagen förstörd. Anundsloppet var den tävlingen där allt kunde hända. Numera har inte tävlingen samma höga status som på den gamla goda tiden. Men loppet lever och det är skönt att veta
/ Bernt Jangendahl.